Fan ibland vet jag inte ens vad jag själv vill.
Mina tankar och känslor är så fucked up att jag inte vet vad jag ska tro.
Det bästa hade antagligen varit att berätta allt jag vill ha berättat för alla jag vill berätta för.
Frågan är om det skulle tjäna någonting till.
Antagligen inte.

Jag är inte den jag önskar att jag vore.
Jag önskar att jag vore speciell på något vis.
En sån där människa som folk förundras över.
På ett positivt sätt vill säga.
Nu är jag bara en i mängden.

Visserligen är jag mig själv.
Men utan att ens ha en gnutta som är speciellt för mig försvinner jag i massan.

Jag vill ha modet och självförtroendet att gå fram till den människan jag vill gå fram till och säga "Nu är det du och jag, det är det enda jag kan tänka mig".

Men vad fan, det skulle aldrig gå.

Skittrött idag.
Beror antagligen på att det varit dött på jobbet idag.
Började med att lasta tompallar från Dalsjöfors till Borås efter att ha lossat åkte jag till Hudene och lastade mer tompall till Borås samt Skara.
Lossade det på terminalen.
Sen fanns inget mer så jag åkte och tvättade istället.
Lastade senare på eftermddagen med förresten.
Och höll såklart på att köra av vägen.
Vid ett flertal tillfällen t.o.m
Körde mellan Annelund och Hudene, snön hade precis börjat falla och jävlar vad glatt det blev.
3-4 gånger kände jag att jag inte hade det minsta kontroll över bilen.
Men det löste sig som tur var.
Fan vad jag hatar vinter och snö tillsammans med jobb.

Efter tvätt och lastning var det dags för möte.
Vanligt årsmöte där vi får reda på läget för företaget och nya kunder och liknande.
Fick reda på att vi tappat en stor kund.
En kund som står för nästan hälften av mina körningar ibland.

Blir antagligen att de går över till DSV i årsskiftet.
Det är synd, för de har gods ofta och till återkommande ställen.
Vilket innebär att jag förlorar ett par fasta stopp där jag har bra kommunikation med kunderna.
Chefen skulle visst på möte med dom i veckan för att höra om de ville fortsätta med DHL på min tur.
Men den chansen är väl inte så stor.
Får hoppas att DSV inte klarar av sitt åtagande.

Jag förstår inte vad som fattas mig.
Det spelar ingen roll hur trött jag är eller hur sent jag går till sängs.
Jag vaknar alltid innan 8 på morgonen.
Helt utan väckning eller störande ljud.
Jag vill använda helgen och lediga dagar till att sova länge.
skaffa nya krafter.

Att jag sen har ruggigt svårt att somna är ett annat problem.
Jag kan vrida och vända mig i 2-3 timmar innan jag lyckas somna.
Även om jag är helt slut och knappt kan hålla ögonen öppna.

Men, ska jag sova i lastbilen somnar jag på studs.
Det spelar ingen roll om jag bara ska ta en tupplur mitt på dagen eller göra en övernattning.
Även om jag står på en busshållplats med trafik dundrande förbi eller om regnet smattrar på taket så somnar jag utan problem
.
Men när jag är hemma, trött och det är sent.
Då är det ett helvete att somna.


Och nu är snöhelvetet här.
Fan vad jag ogillar det.
Känslan när man kollar ut genom fönstret och ser snöfallet och inser att det kommer att lägga sig.
Den känslan är bland det värsta som finns.
Dock har jag inget emot snö helt och hållet.

Men för att gilla snö, kyla och vinter så måste vissa kriterier uppfyllas.
Jag skall vara ledig från jobbet, helst ska jag sitta i en enslig stuga i norrland.
Ska det vara snö skall det vara ordentligt.
Kylan ska vara sådär härlig som den är i norr.
Att ha tillgång till en bastu, en kamin, en bok och en god öl.
Fan då är det skönt att vara vid liv.
Men så länge man bor i Borås får man nöja sig med diverse små semestrar för att uppleva det ytterst lilla paradis som snö och kyla kan ge mig.

Fan jag suger verkligen på det här med att blogga.
Det känns som att det går för lång tid mellan inläggen.
Fast, det mesta är ju bara upprepningar så vem bryr sig?
Egentligen?

Ny vecka, ny måndag, mer jobb.
Snackade med chefen en stund på eftermiddagen innan jag rullade hemåt.
Verkar som att vi klarar oss rätt bra i dagsläget trots hur läget ser ut i Sverige och världen rent allmänt.
Får se hur Januari blir dock.
Det brukar vara en jävligt bra nedgång just då.
Men vad fan.
Det ska nog gå.


Fan vad jag verkligen börjar bli less på att vara singel.
På riktigt.
Har t.o.m försökt mig på datingsidor.
Men det går ju lika bra som allt annat.
Fan vad jag suger på det här med att ta kontakt.

Snart är arbetsveckan slut.
Bara ett skitpass imorgon sen är jag fri för hela helgen.
Fan vad jag gillar att vara ledig fredagar.
Att jag måste iväg aptidigt imorgon är dock ett minus men man kan inte få allt.

Och på tal om jobb har jag precis fått redapå att julen och nyår är räddade.
Var meningen att jag skulle vara ledig från 19/12 till 5/1.
Inte för att jag fixar att vara ledig så länge, jag får cp-ryck efter ett par dagar hemma.
Men nu behöver jag inte oroa mig.
Chefen fick nämligen erbjudande om att köra ett par turer innan jul och mellan jul och nyår, och eftersom jag alltid är snabb så satte jag iupp mig på det utan att tveka.
Får se om jag tar ledigt några dagar i januari istället.
Så den 21, 23, 27 och 30:e december är det jobb som gäller.
Malmö-turer hela klabbet och bara raklass.
Lättförtjänta pengar.

Tyvärr fick vi inte Stockholm, annars hade jag tagit den eftersom den innebär övernattning och då hade jagt kunnat slippa julen helt och hållet.
Men som sagt, man kan inte få allt.

Äntligen fredag.
Visserligen har veckan gått fort, men slutet har varit segt.
Fick nå jävla vajsing med axlarna igår.
Kunde inte lyfta armarna över brösthöjd utan att muskelfästena i båda axlar värkte som faan.
Vaknade idag och det var lika jävligt.
Har dock gått över under dagen men istället flyttat sig till nacken, är stel som en jävla pinne just nu.Och som om inte det vore nog har jag fått problem med ena handleden med.
Klarar inte av att stödja på den ordentligt.
Börjar väl bli gammal...

Har börjat ffå ordentliga problem att sova med.
Fattar inte vad det är, jag kan vara hur trött som helst, speciellt dagen innan min lediga dag brukar jag vara seg.
Men likförbannat vaknar jag ett par gånger per natt och har svårt att somna om.
Sen vaknar jag klockan sex utan möjlighet att somna om.
Om det är något jag behöver så är det min skönhetssömn.

Fan vad jag är trött på att vara själv.
Men vad fan ska man göra?
Vilken kanal blir först med "Ensam chaffis söker"?

Fan vad jag hatar mörkret.
Kylan kan jag stå ut med.
Men mörkret fixar jag med nöd och näppe.

Vintern är den tid på året då jag verkligen vill bort.
Bort härifrån.
Bort från allt.
Till en bättre plats.


Har precis läst ut "The Dirt"; boken om Mötley Crue.
Underbar läsning.
Och vilka jävla lirare.
Att de inte kolat vippen ännu är ju ett jävla under.
Och medans jag läst om alla droger, all sprit, alla slagsmål och all skit så var allt jag tänkte "jag vill också".
Jag vill även jag leva ut min rockdröm.
Vara ett svin och komma undan med det av den enkla anledningen att folk älskar det jag gör.
Men det är nog försent nu.

Och mitt bland all sex, droger och rock & roll så fick man se en sida man inte trodde fanns.
Kapitlet som tog upp dagen då Vince Neils dotter gick bort i cancer endast fyra år gammal och skildringen av hur en man som förlorar sin dotter fick mig att komma på mig själv med att hålla tillbaka tårarna.

Dokumentären "Some Kind of monster" om Metallica kan få en att tro att Metallica hade problem.
Men Mötley var sju resor värre.

Och jag vill så gärna uppleva det.
Tänk vilka historier man skulle kunna berätta...