Jag förstår mig faktiskt inte på det.
Jag har försökt men jag kan inte se det.
Har alla utom jg sett det?
Något måste det ju vara, för Facebook-hypen går fan inte över.
Stormen går inte att rida ut.
Även om det lugnat ner sig.
Men man kommer inte ifrån det.

Jag har varit medlem på Facebook i två omgångar.
Första omgången slutade jag för att jag förstod mig inte på det.
En tävling för vuxna i vem som har flest kompisar som man egentligen inte känner alls.
Eller vem som kan klottra sönder sin profilsida med flest innehållslösa småprogram som gör att även Deep Blue får problem att ladda sidan.

"Men Facebook är jättebra för att hålla kontakt med vänner och hitta gamla vänner".
Mina vänner har mitt mobilnummer, min mailadress och även min fasta adress. Skulle inte det räcka?
De flesta har även adressen hit.
Vad mer behöver man?
Behöver man verkligen hålla uppsikt på sina vänner 24/7?

Och mina gamla klasskompisar skiter jag högaktningsfullt i.
De jag vill ha kontakt med har jag redan kontakt med eftersom jag inte släppte kontakten,

De jag inte vill ha kontakt med, dem söker jag inte heller upp och önskar inte bli uppsökt av dem heller.
Jag bryr mig inte vad som hände med de klasskompisarjag lärde känna på högstadiet och som jag inte gillade ens då.
Klasskompisar från gymnasiet får göra vad de vill så länge det inte innefattar mig.
Förutom en liten skara människor som jag trots allt hör av mig till med jämna mellanrum.
De som gjorde ett gott intryck på mig under skoltiden
De förtjänar att få höra av från mig.

Facebook suger, och de som hyllar sidan som det bästa som hänt mänskligheten och människans vänskapsförhållanden.
Ja de människorna borde logga ut, gå till biblioteket och lära sig något.
Innan det är försent.