Söndag eftermiddag igen.
Dags att göra sig redo för en arbetsvecka snart igen.
Tråkigt jävla väder som tyvärr inte hjälper till med att skapa en bra känsla.

Jag är inte helt säker på hur jag mår.
Hade någon frågat mig för ett år sedan hur jag mådde och jag svarat ordentligt.
Då hade jag sagt att jag mådde dåligt.
Mitt sinne var fullt av mörker och inte mycket fanns som gav mig ett leende.
Visst fanns det dagar som var bra.
Men långt inne mådde jag inte bra alls.
Skulle frågan komma idag så vet jag inte vad jag skulle säga.
Jag känner inget.
Ja är bara ett tomt skal som går igenom vardagen utan att märas eller märka.
Varför vet jag inte.
Jag känner mig avtrubbad.
Som att jag inte finns.
Då mår jag hellre dåligt.
För då får smärtan mig att känna mig levande.

Och i samma veva saknar jag Emelie.
Insåg häromdagen vad jag saknar mycket.
Bilder.
Jag har knappt några bilder alls på henne.
Jag har dåligt med bilder på alla mina vänner tyvärr.
Ett fåtal bilder som jag stirrar mig blind på då jag uppfylls utav saknad är det enda jag har kvar utav Emelie, plus våran ring men det är allt.
Bättre än inget såklart.
Men jag önskar jag hade fler bilder.