Äntligen sommartid.
Det innebär att vi går mot en underbar årstid.
Vintern kan dra åt helvete.
Jag blir inte ledsen om den inte kommer tillbaka.

Enda som är lite tråkigt äratt de ljusa mornarna so precis kommit är som bortblåsta igen.
Men de är snart här igen.
Nu är det bara värmen som saknas.
Men kylan är borta åtminstonde.
Ett steg i rätt riktning.

Jag kan bara älska, inte älskas.

Jag vill våga mer.
Försöka boosta självförtroendet så gott det går.

Jag tror jag är hungrig men är inte helt säker.
Men mat kan man aldrig få för mycket utav.

Vill skriva mer än jag gör men så fort jag sätter mig med tangentbordet så står det still i huvet.
Jävla skit.