Torsdags trött.
Tänkte jag skulle skrivit en djup blogg idag, men jag orkar inte.
Sitter här och skriver samtidigt som jag kikar lite lätt på tv, kroppen känns tung och sinnet känns nästan tyngre.
Efter lite mat blir det vila tror ja.

Ledig idag, var en sväng på stan och kikade.
Var inne på bokrean men hittade inget jag gillade riktigt.
Förutom en bilatlas, har bara haft en Europa-atlas tidigare som inte varit så bra.
Skulle köpt ett par Stephen King böcker med men hittade bara en utav böckerna i serien så det fick vara. De andra fanns iof att tillgå men var alldeles för dyra för min smak.

Körde runt på Henke lite med så han kunde handla lite.
Hans öga har svullnat igen så han ser knappt så då blev jag uppgraderad till privatchaufför.

Sen var det iväg till terminalen för att hämta lastbilen inför morgondagen, passade på att byta lite glödlampor och lampglas med.
Börjar få ett någorlunda stuk på den nu, blir mycket roligare att jobba då bilen ser ut som man vill att den ska vara.
Roligt med att chefen uppskattar det och tycker det blir snyggt.
Får se om jag kan få upp en bild på lastbilen, har inte riktigt lärt mig bloggen ännu, skriva är det jag klarar än så länge och hoppas det räcker.

Dags för mat.

Längesen det skrevs.
Jag funderar ofta på dagarna på mitt skrivande, hur jag ska få det att flyta igen, vad jag ska skriva om och hur jag ska orka skriva varje dag (nåja, åtminstonde varannan).
Men då jag kommer hem är de tankarna som bortblåsta.
Det dåliga vädret gör att jag inte orkar med något alls efter jobbet.
Jag är inte alltid trött.
Men har inte riktig lust med något annat än äta, duscha och sova.

Jag känner mig som en tråkig pensionär ibland.

Men lite tid lämnar jag åt planering.
Det är inte så seriöst som det låter.
Fösöker komma på hur jag ska spendera sommarens semester.
Skulle vilja åka utomlands, Rom lockar mig faktiskt.
Men samtidigt så finns det inget vackrare än en sommardag i Sverige.
Ingenting kan mäta sig med en svensk högsommardag med sol och värme.
Så just nu lutar det åt en rundtripp med bilen.
Vet inte riktigt vart bara, men blir antagligen Halland, Skåne och kanske Bohuslän.
Bohuslän ÄR svensk sommar i sitt esse.
Men semestern är till för att komma bort från jobbet.
Åker jag till Bohuslän så kommer jag inte kunna släppa det.

En vecka kvar nu.
Sen sätter jag mig under nålen igen.
Ska på första sittningen på nästa tatuering.
Känns bra.
Kan redan känna nålen dansa över min hud som en pensel över en målarduk.
Underbara känsla...

Varför blir inte vädret bättre?
Torsdagen och fredagen var ju underbara trots viss kyla.
Strålande solsken och klarblå himmel.

I torsdags var jag t.o.m ute på en långpromenad ledigheten till ära.
Hade kameran med mig för att fota lite, var väl inte helt nöjd med resultatet men det kunde varit värre.

Fredagen spenderades som sig bör i lastbilen, men det gör inget.
Vid sådant väder jobbar jag gärna, allt går så mycket lättare vid vackert väder.
Speciellt om det även är fredag, då är humöret på topp medans man tar sig fram genom landskapet.

Men så fort helgen var ett faktum så blev vädret dåligt igen.
Jag blir så trött på det, jag vill ha sol hela tiden.
Temperaturen kan vara låg ett tag till men solen behöver ju nite gömma sig längre.

Imorgon väntar jobbet igen, jag vet inte om jag ser fram emot det eller inte.
Tråkigt men sant.

Min...

Jag får inte fram orden på amma sätt som jag kunde förr.
Förut så räkte det at jag satte mig vid tangentbordet och öppnade upp bloggen så var jag igång.
Orden sprutade ut, ibland var det bara skit men vissa dagar kände t.o.m jag själv att det blev bra.
Men den tiden verkar vara förbi.

Vad beror det på?
Är jag för deppig för att blogga?
Är jag för lycklig och min lycka blockerar min "artistiska" sida?
Eller är jag bara alldeles tom på vettiga saker att skriva?
Vad fan ska jag göra, skivandet är ju något jag gillar att göra.


Lyckades stuka foten idag, det är väl det mest spännande som hände idag.
Varit en slö jävla dag vilket inneburit att jag fått köra lite i Borås bla.
Jag hatar det, eller jag kan gilla att köra i Borås ibland med även om jag helst vill iväg längre.
Men jag hatar att inte få köra min egna bil, allt går så mycket bättre och blir roligare om jag får köra den istället för något annat.
Det är därför den är min.
För att jag ska köra den...


"Han är för ivrig för att vända om
för dum för att förstå
han är för ensam för att träffa nån
för snäll för att gå på

Har du hört om han som drömmer
Han som undrar och tänker
Han vill veta vad du gömmer
men han bländas när det blänker
Han vill bränna som det bränns
när det steker och smälter
Han vill känna som det känns
när det rasar och välter
Det finns många skepp att bränna
det är långt till varje strand

Han vill så gärna känna
vill så gärna ro i land..."


Mina cd-skivor är slut, och jag som behöver något nytt att lyssna på i lastbilen.
Börjar bli tröttsamt med det jag har nu.
Behöver bränna lite nytt material som jag sällan lyssnar på.
Omväxling förnöjer.

Mest spelad hemma nu är "Jimmy Eat World - 23" (Tack Åsa)
I lastbilen skiftar jag melllan Lars Winnerbäck´s nya album samt en skiva med Springsteen
Inget fel med varesig Winnerbäck eller Springsteen, men i längden så blir det tjatigt.
Note to self: Köp skivor...


Fuck it all och ge mig sommar istället så jag kan känna att jag orkar...

Tänkande...

Söndag, underbara söndag.
Det finns inget som är mer upplyftande än att veta att det är söndag.
Jobb imorgon, tidigt till på köpet.
Jag hatar måndagar.


Jag tänker för mycket.
Eller rättare sagt oroar mig för mycket.
Jag oroar mig för min inverkan på andra.
Inte för att jag är säker på att jag har inverkan på andra.
Jag oroar mig inte för vad folk tycker om mig, det rör mig inte i ryggen.
Men jag är rädd att människor i min närhet ska tycka att jag är för svår.
Jobbig och svår.
Det är ingen hemlighet att jag är svår.
Jag vill inte att det ska gå ut över andra.
Det räcker att det går ut över mig.

Inte konstigt att jag har problem med att släppa folk för tätt inpå.

Jag måste släppa den känslan.
Vuxna människor kan ta sina beslut själva, utan att jag drar mig ifrån.
Jag ska försöka.
Om det funkar får tiden visa...

Chance...

Fredag igen.
För mig åtminstonde.
Gillar de veckor då jag har fredagar lediga.
En extra dag på helgen är precis vad jag behöver.
Känner mig trött, trött och deppig.
Trots att jag egentligen inte borde vara särskilt trött, jag har fått sova bra de flesta nätter denna veckan och det har varit relativt lugnt på jobbet.
Deppigheten vet jag inte var den kommer från, men den brikar infinna sig så jag har börjat vänja mig.


Fan jag blir 22 år detta året.
Och ändå förstår inte människor att jag känner mig gammal.
Det är ju inte så illa att jag behöver oroa mig för pensionen ännu.
Men jag kan heller inte glädjas åt att vara i min bästa ålder längre.
För en människas bästa ålder är väl ändå då man är i gränslandet mellan att vara ungdom och att vara vuxen.
Eller?

Den tiden då man fortfarande inte lärt sig arbetslivets hårda regler och man inte behöver ta ansvar för någon alls egentligen.
Inte ens sig själv.
Den tid då man kan allt och vet bäst, innan man börjar bli ifrågasatt och inser att man inte vet ett skit som är värt att veta.

Den tiden måste ju vara det bästa vi har.
Det går inte utför i full kraft efteråt, men det går motigt när man inser att man står fri från skolans fasta rutiner och säkerheten i att bo hemma.

Den tiden borde man tagit vara på bättre.


Hade velat åka med på Sweden Rocks kryssning i slutet av Mars men blir nog inget med det.


Jag behöver förändring.
Borde börja träna.
Ska tatuera mig snart igen.
Vill ha fler piercingar.
Kan tänka mig miljöombyte.

Vad som helst, bara det blir förändring.


Fan vad jag saknar Emelie, kommer knappt på ord för hur mycket jag saknar henne längre.
Vill bara att allt ska vara som förr.
Som då...

Ryggskott...

Har åkt på vad som verkar vara ett ryggskott.
Kan knappt röra mig utan att det smärtar som tusan.
Har dock hittat en ställning i fåtöljen här framför datorn som låter mig andas lugnt.
Sitter neddrogad på Ipre och Treo samt har hela ryggen full utav Salonpas-plåster.

Känner mig ynklig då jag vid rörelse nästintill skriker ut min smärta.
En smärta som inte kan jämföras med något annat.
Den för det manlga könet så välkända smärtan då man får en smäll på juvelerna är som en kittling jämfört med det här.

Funderar på om jag borde sjukskriva mig imorgon och fram tills ryggen är bra.
Men sjukskrivning innebär inkomstförlust.
Jag har inte råd att göra det, bättre att lida sig igenom det.
Och ska inte rörelse vara bra för ryggskott?

Annars idag har jag stora planer, försöka tappa upp ett bad att lägga mig i och bara drömma bort.
Ska även ta mig tid att läsa färdigt "änglar & Demoner".
En förbannat fängslande bok, påbörjade den i fredags efermiddag/kväll och har nu ungefär 90 sidor kvar.
Fastnade såpass mycket att jag antagligen kikar in på adlibris senare för att beställa den (den jag läser nu är brorsans).
Ska även beställa "I cirkelns mitt" isåfall.

Det var längesedan jag läste böcker u faktiskt.
Efter att skolan tog slut blir det mer och mer sällan.
Jag tror det beror på det faktum att biblioteket inte längre är lika lättillgängligt.

Borde skaffa ett lånekort.

Hur vet man att känslorna man har för en perosn är äkta ochj inte "fantomkänslor" för att man varit singel alldeles för länge?
Det känns ju bra, men samtidigt är jag osäker.
Vill inte att hon ska bli sårad för att jag är osäker.

Hon gör mig glad...

Första inlägget...

Sedär ja, även jag har gått och skaffat mig en blogg.
Ett verktyg för att hela världen ska få ta del av mina tankar.
Åtminstonde den del av befolkningen som behärskar det svenska språket.

Finns det verkligen ett behov av detta?

Har vi inte tillräckligt intressante liv själva utan måste söka oss till andras liv.

Kan vi inte längre lite på våra egna omdömmen utan ger oss ut i den stora bloggvärlden för att hitta tips på vad vi ska klä oss i, vad vi ska äta till middag och vad vi ska se för film innan vi går och lägger oss i samma säng som flickvännen.

Är även hon ett tips från en anonym bloggare kanske?

Jag kan se tjusningen med att blogga, att skriva en dagbok som alla kan se men ingen vet vem man är, man kan skriva vad som helst och ändå vara skyddad av ett användarnamn.

Anledningen att jag skriver blogg är för att jag gillar skrivandet, jag får lättare ner mina tankar via tangentbordet än via munnen.
Frågan är vem som är intresserad av att läsa det jag får ur mig.


Det återstår att se...