Känner mig ruggigt seg idag.
Gjorde detsamma igår.
Antar att det är efterdyningar av förkylningen som äntligen håller på att släppa taget.
Hade tänkt att åka till verkstaden för att greja med lastbilen igår och även idag.
Men orkade inte, hr varit skitslö efter jobbet.
Får se om jag orkar imorgon eller om det blir till helgen.
Tänkte jag skulle fått satt i ett par högtalare till och kanske även byta stere.
Sen ska jag få lackat färdigt intrumentpaneen och sätta på mina nya stänkskydd.

Fan att det ska vara så mycket att pula med.

Funderar på att ändra något i mitt liv.
Vet inte vad ännu men känner att jag behöver ändring.
Kanske äntligen ska ta tag i det här med träningen.
Bli av med lite överskott.
Men risken är stor att det rinner ut i sanden.
Mina projekt har en tendens att göra det.


Den senaste tiden har jag bara fått en artist i huvudet.
Amy MacDonald.
Låten som går mest är "Run", tycker den är helt underbar.

Så var det Söndag igen.
Varmt är det med, gav mig på en promenad tidigare men det var outhärligt.
Speciellt som huvudvärken och förkylningen gjorde sig påminda.
Inte sovit bra de senaste nätterna, har haft feberdrömmar och muskelvärk.
Men det är på väg bort nu som om ett par dagar är jag på topp igen.

Förtsa arbetsveckan efter semestern gick bra, lite slött ett tag bara.
Men nästa vecka blir nog bättre med mer att göra.
Grejade med lastbilen i fredags med.
Fick satt på nya positoinsljus och ett par Michelingubbar.
Tvättade den tidigare i veckan så det slapp jag åtminstonde.

Igar var det en fisketur i Sätila tillsammans med Henke och Micke.
För mig blev det inte ett enda napp, men Micke fick en gädda och ett par abborrar och Henke fick även han ett par abborrar.
Abborrarna släpptes tillbaka men gäddan gjorde vi iordning och grillade.
Skulle smakat med lite färskpotatis och en fin sås till det men eftersom det inte var planerat så fick vi klara oss utan det.
Men gott smakade det.

Nu är det snart dags för en kall dusch och sen sängen, får se hur det går att somna i batun även kallad sovrummet.

Nyduschad och förbannat trött.
Vet inte varför men jag är helt slut, funderar på att ta en tupplur.

Det är snuskigt lugnt på jobbet just nu.
Finns inte mycket alls att göra.
Imorse fick jag köra två tråkiga lass med kläder.
Sen bar det av mot Göteborg för att lasta på två ställen.
Och imorgin har jag det också jävligt segt.
Två stopp i Ullared och två i Falkenberg.
Är väl klar runt lunchtid, får se om chefen kan hitta någon bra lastning åt mig.

Känner inte riktigt att idag är rätt dag att blogga.
Är helt jävla tom.


And how do I know if you’re feeling the same as me?
And how do I know that that’s the only place you want to be?

Jag vet vad jag vill ha.
Men inte vem.
Jag visste det ett tag.
Vad spelar det för roll nu?

Jag vill ha någon som jag kan släppa inpå.
Jag vill att någon ska ligga bredvid mig när jag vaknar.
Jag vill komma hem från jobbet och inse att någon väntar på mig därhemma.
Eller för den delen sitta hemma och vänta på att någon ska komma hem.

Att ha någon att hålla om, någon att skydda, någon att älska.
Det är allt jag vill.
Jag vill känna att jag har någon att lita på.
Jag vill att någon ska lite på mig.

Jag vet vad jag vill ha.
Men inte vem.
Inte nu längre.

Börjar bli lite trött nu.
Blev inte mycket sömn inatt, tack vare att jag tog en tupplur igårkväll.
Sen när det var dags att sova riktigt var jag alldeles för pigg.
Och till råga på allt var det första arbetsdagen efter semestern idag med.
Underbart.
Fast jag körde en natt-tur till Karlstad i förra veckan med.
Nu var det dags att börja sina rutiner igen.
Även om det var segt att komma upp så gjorde det inget.
Sverige visade sig från sin bästa sida imorse.
Gick till lastbilen, lite kyligt var det men solen var uppstigen.
Disigt och härligt medans jag åkte till Göteborg och jag insåg med en gång varför jag är förälskad i mitt jobb.

Det är så skönt att sitta försjunken i tankarna medans landskapet susar förbi utanför och nu på sommaren är det extra skönt.
Sverige är fantastiskt på sommaren.
Skulle nite byta bort svensk sommar mot något annat.

Insåg för en tid sedan att jag inte varit vid Emelies grav påett bra tag heller.
Hur kan man inte ta sig tid till det?
Måste rycka tag i mig själv och åka dit med blommor.
Har även märkt av att det kan gå ett par dagar utan att jag tänker på henne.
Så har det inte varit innan.
Jag vet inte när det inträffade, men det måste varit nyligen.
Varför vet jag inte heller.
Glömma vill jag inte...

Annars så mår jag rent allmänt bättre nu än på länge.
Vet inte vad det beror på.
Försöker att bara tänka på mig själv ett tag och se varhän det barkar.
Det känns lite segt ibland, men jag behöver det.
Orkar inte annars.
Inte att jag struntar i de som betyder något.
Mer att jag tar det lugnt, tar mig tid och lever gott.
Jag hoppas det håller i sig...

Nu var det ett tag sedan jag skrev igen.
Funderar ofta på att ta tag i det och börja skriva mer, men det slutar med just det.
Funderingar.

Har haft en nice helg.
Jobbade lite i fredags, åkte med Henke till Lysekil.
Var bbara raklass så det blev inte överdrivet mycktet jobbande.

Men idag kanske, väntar på att chefen ska ringa ang. en körning till Eskilstuna.
Verkar segt så den kanske inte blir av.
Synd för jag börjar verkligen tröttna på att gå hemma nu.
Jobbet kallar.
Jag saknar min lastbil.
Tragik.

Lördagen kantades av vedklyvning hos Henke och Johanna tillsammans med ett par öl.
Fortsatte öla under kvällen, blev sent men ruggigt lugnt.
Var fiskesugen, men fiskevattnen i och omkring Borås är inte rliga så det blev inget med det.
Istället blev det fisketur på Söndagen.
Jag och Henk åkte till Öxabäck, hyrde oss en båt och stack iväg.
Fick upp ett par abborrar och tre gäddor.
Inga stora saker, gäddorna låg kring halvkilot bara.
Men kul att komma iväg och undan.
Jag gillar att fiska i Öxabäck.
Har alltid gjort och kommer antagligen alltid att göra.

Trots allt är det där jag är uppvuxen.
Jag gillade inte att bo där, men att komma dit för en fisketur är inte fel.
Man känner till vattnen rätt bra och man vet var det finns plats att gå i land för grillning.
Men som sagt, jag är glad att jag flyttade därifrån.
Det var inte stort nog för mig.

Idag har varit allt annat än produktivt.
Vaknade rätt sent, steg upp och satt ett bra tag i soffan i bara underkläder innan jag insåg att snuset var slut.
Så det var bara att klä sig och gå och handla.
Passade på att köpa en fiskgratäng, längesedan jag åt det nu.
Men gott är det faktiskt.
Men säg inte det till någon.
Jag gillar ju inte fisk.
Fast gratäng och stekt strömming går fint.

Annars har det inte hnt något alls.
Pratade med henke i ett par omgångar, han som kör Bohuslän denna veckan.
Han ogillar det redan.
Får väl ta tag i det så det blir som förr då jag kommer tillbaka.
Fast, sålänge det bara är Henke och Gabbe som kört turen och bilen är jag lugn.
Är det någon annan kan ju vad som helst ha hänt med bilen.
Och kundkontakten kan ha gått åt helvete.
Men som sagt Gabbe och Henke har jag förtroende för.
Fan att jag inte kan släppa jobbet.

Har hunnit med att redigera en bild med.
Från Springsteen-spelningen.
Jag tog säkert 50 bilder och endast en blev jag nöjd med.
Dags för ny kamera.
Eller ut och öva mer.

Jag vet inte om jag kan omvandla det till ord.
Jag brukar sällan ha svårt att skriva ner vad jag tänker.
Jag har lättare för att skriva än tala.
Men nu vet jag inte hur jag ska uttrycka mig.

Fullkomligt makalöst.
Helt jävla underbart.
Vackert som en sommardag.
Magiskt...
Ja magiskt passar bäst.

Jag syftar såklart på fredagens Ullevi-upplevelse.
Bruce Springsteen and the heartstopping, earthshocking, all rocking, bootyshaking, lovemaking, viagrataking, mysterymaking, legendary...
EE.. STREET.. BAND.

Det är det största jag någonsin varit med om, från att vi kom till Ullevi och började köa tills vi kom ut från arenan 13 timmar senare var humöret på topp.
En lång väntan som helt klart var värt besväret.
Att få stå där i ett folkhav av människor som alla vill samma sak när Springsteen och bandet kommer in på scen och kör igång en tre timmar lång fulladdad konsert.
det är det bästa jag varit med om.

Från start och en timme in så var jag som i trans, jag var inte ens säker på att det var sant.
Och alltmedans gråten gjorde sitt bästa för att bryta igenom.
Jag låg på gränsen till tårar hela kvällen och nog för att jag gärna hade velat höra "The River".
Men jag tror inte jag hade fixat det.
Mina ben hade inte klarat av att bära mig och jag skulle fallit ihop till en bölande hög bland allas fötter, så vem vet jag kanske ska vara tackasam för att han höll inne med den.

Jag har fortfarande inte landat ordentligt.
Jag har sutit och sett på videoinspelningar från fredagen.

Gråten är nära, men det gör inget.
Det är tårar av lycka.
Tårar av kärlek.
Kärlek till musiken.
Kärlek till den största.
Kärlek till Bruce.
Jag gråter gärna...

Är på riktigt jävla sugigt humör idag.
Måste få ordning på min sömn.
Trots att jag har semester och all tid i världen så lyckas jag inte.
Som vanligt tat det mig 1-2 timmar att somna och då jag väl har somnat sover jag oroligt.
Vaknar så fort det blir ljust ute, oavsett om det blir ljust i sovrummet eller inte.
Fan också.

Annars är det mestadels väntan som gäller nu.
På fredag smäller det, dags att för första gången se Bruce Springsteen live.
Fan vad stort det ska bli.
Så länge vädret håller i sig bara.
Men även med spöregn kommer det att bli en upplevelse att minnas.
Elvis må vara kungen.
Men Bruce är Bossen.

Hatad för mitt yrke...

För det mesta orkar jag inte bry mig.
Det har blivit en del utav vardagen på sätt och vis.
Jag älskar det jag gör och är stolt över vad jag gör.
Tyvärr ses lastbilschaufförer oftast bara som ett ondskefullt patrask.
Slappa människor som inte gör annat än kör rattfull, rövar bort barn och förstör miljön.

Men som sagt, det rullar förbi obemärkt.
Det händer så ofta att man hör talas om agget mot oss att det inte längre märks av.
Men nu, nu är fan måttet rågat.

I dagens GT så finns det en gästkrönikör som på ett bra sätt visar den svenska mentaliteten.
Att skrika "neger" efter en invandrare på stadens gator innebär att man gjort sig skyldig till HMF (Hets Mot Folkgrupp.)
Men vi som kör lastbil kan gärna bli trampade på.

Att läsa följande:
"De har sin egen uniform. Kepsar med firmatryck, halvöppna gylfar.
Fettvalkar och smutsiga tånaglar. Pösiga kroppar utan ro.
Yrkesförare är mantalskrivna i ostädade enrummare i ensliga byar.
Under kepsarna är ögonen onda och letar oskyldiga barn och oskulder
Ett snabbt ryck i någons arm vid vägkanten och helvetet är över oss och bland oss."
(Läs hela artikeln HÄR)

Det får mig att tröttna och att tvivla.
Varför gör jag det här, varför sitter jag bakom ratten och slavar till en dålig lön?
Varför stiger jag upp klockan 04:00 varenda morgon för att sätta mig bakom ratten på min arbetsplats för att se till att Sveriges industrier fungerar som de ska?
Hur ska jag med allt det hat som finns mot oss chaufförer längre orka se till att butikerna
får sina matleveranser när det är dags för Svensson att fylla på skafferiet?

Jag har tröttnat på att bli kallad miljöhatare.
Jag tänker inte igen vifta bort det som skämt den dagen någon säger till mig
"Jaha, du kör lastbil, träffat några söta barn på sistonde?"

När i helvete ska hetsjkten få ett stopp.
Det halvskojas ofta mellan mig och en kompis om att alla Sveriges åkerier borde gå ut i massstrejk för att visa vilket gigantiskt nav i samhället vi är.
Nu skojar jag inte längre, det är dags att sätta ned foten.
Dags att visa samhället vilken enorm förlust det lider om vi helt plötsligt bestämmer oss för att sluta köra våra lastbilar för att ni ska ha det bra.
Varför ska vi köra?
Det är ju ändå ingen som vill ha oss på vägarna.

Det är dags att släppa den svenska slappheten och bli lite mer som fransmännen.