Fan jag måste bli bättre på att uppdatera.
Men jag glömmer bort mig, hittar något som är roligare eller orkar helt enkelt inte.
Orkar inte blogga.
Då är man jävlar i mig förslappad.

Sommaren kom för ett tag, med tryckande underbar värme som aldrig verkade ta slut.
Men till slut så försvann den.
Jag saknar det.
Speciellt såhär i slutet av Juni då det ska vara varmt.
Sommarens första månad är över.
Var det allt vi fick?


Börjar bli så ruggigt trött på singellivet nu med.
I ärlighetens namn har jag varit det ett tag.
Men ibland blir det så påtagligt.
Som på midsommar, nyår, fan vilken större helg som helst som firas me vänner.
Jag är den ständiga singeln.
Den ständiga förloraren som oavsett kontakt med de andra kommer vara den som sitter ensam i slutet av kvällen.
Den som går till sängs ensam.
Den som vaknar, ensam, uttittad och generad.

Men vad gör man då man är 22 år gammal.
Lite halvt agrafobisk och inte gillar uteliv?
Hur fan ska man då kunna finna någon?
Är man tvingad till att ta det som blir över, eller finns det någon möjlighet att vara den som jagar helt själv igen.
Eller själv bli jagad.
Är det försent?


Ibland önskar jag att jag bara kunde sluta tänka.
Bara låta allt hända, se livet springa förbi utan att ta notis om vad som händer.
Inte blunda, bara sluta se.
Sluta se alla förändringar man inte klarar av eller kan tro är verkliga.
Släppa sinnena, låta kroppen ta upp dem men inte analysera vad som händer.
Bara sortera, spara i rätt fack och gå vidare.