Jag försöker faktiskt bättra mig med skrivandet.
Jag funderar åtminstonde på att skriva var dag.
Men det är sällan jag orkar sätta mig och börja skriva.
Det är starten som är jobbig.
Har haft en hel veckas semester nu, jag börjar redan tröttna.
Jag vill jobba, tjäna pengar och göra något vettigt på dagarna.
Men jag kör på med åtminstonde två veckor till.
Så att chefen kommer tillbaka med, så man slipper kaoset som råder nu.
Tycker synd om Henke som ringer och berättar allt som går fel.
Så än vill jag inte tillbaka.
Någotjag vill däremot.
Jag vill ha ett förhållande.
Jag vill nu under sommaren och semestern ha någon att vakna upp bredvid.
Vakna upp efter en lång natts sömn, utan stress och utan måsten.
Och bara kunna hålla om.
Det är ju försent num, men till nästa års semester kanske.
Får se om jag kan lyckas ta tag i det.
Eller vänta på att någon tar tag i mig och förför mig.
Det kommer antagligen vara större chans att det slår igenom.
Börjar bli lite nervig nu.
Bara ett par dagar kvar.
På fredag smäller det.
Springsteen på Ullevi.
En dröm som går i uppfyllelse.
Speciellt som ett stående nummer i slutet på första akten är "Badlands"
En utav mina absoluta favoritert.
Får se om jag hinner bota min skräck för folksamlingar tills dess.
Det är det jag är mest orolig över just nu.
Men förhoppningsvis går det bra.
måndag 30 juni 2008
måndag 23 juni 2008
Fan jag måste bli bättre på att uppdatera.
Men jag glömmer bort mig, hittar något som är roligare eller orkar helt enkelt inte.
Orkar inte blogga.
Då är man jävlar i mig förslappad.
Sommaren kom för ett tag, med tryckande underbar värme som aldrig verkade ta slut.
Men till slut så försvann den.
Jag saknar det.
Speciellt såhär i slutet av Juni då det ska vara varmt.
Sommarens första månad är över.
Var det allt vi fick?
Börjar bli så ruggigt trött på singellivet nu med.
I ärlighetens namn har jag varit det ett tag.
Men ibland blir det så påtagligt.
Som på midsommar, nyår, fan vilken större helg som helst som firas me vänner.
Jag är den ständiga singeln.
Den ständiga förloraren som oavsett kontakt med de andra kommer vara den som sitter ensam i slutet av kvällen.
Den som går till sängs ensam.
Den som vaknar, ensam, uttittad och generad.
Men vad gör man då man är 22 år gammal.
Lite halvt agrafobisk och inte gillar uteliv?
Hur fan ska man då kunna finna någon?
Är man tvingad till att ta det som blir över, eller finns det någon möjlighet att vara den som jagar helt själv igen.
Eller själv bli jagad.
Är det försent?
Ibland önskar jag att jag bara kunde sluta tänka.
Bara låta allt hända, se livet springa förbi utan att ta notis om vad som händer.
Inte blunda, bara sluta se.
Sluta se alla förändringar man inte klarar av eller kan tro är verkliga.
Släppa sinnena, låta kroppen ta upp dem men inte analysera vad som händer.
Bara sortera, spara i rätt fack och gå vidare.
Men jag glömmer bort mig, hittar något som är roligare eller orkar helt enkelt inte.
Orkar inte blogga.
Då är man jävlar i mig förslappad.
Sommaren kom för ett tag, med tryckande underbar värme som aldrig verkade ta slut.
Men till slut så försvann den.
Jag saknar det.
Speciellt såhär i slutet av Juni då det ska vara varmt.
Sommarens första månad är över.
Var det allt vi fick?
Börjar bli så ruggigt trött på singellivet nu med.
I ärlighetens namn har jag varit det ett tag.
Men ibland blir det så påtagligt.
Som på midsommar, nyår, fan vilken större helg som helst som firas me vänner.
Jag är den ständiga singeln.
Den ständiga förloraren som oavsett kontakt med de andra kommer vara den som sitter ensam i slutet av kvällen.
Den som går till sängs ensam.
Den som vaknar, ensam, uttittad och generad.
Men vad gör man då man är 22 år gammal.
Lite halvt agrafobisk och inte gillar uteliv?
Hur fan ska man då kunna finna någon?
Är man tvingad till att ta det som blir över, eller finns det någon möjlighet att vara den som jagar helt själv igen.
Eller själv bli jagad.
Är det försent?
Ibland önskar jag att jag bara kunde sluta tänka.
Bara låta allt hända, se livet springa förbi utan att ta notis om vad som händer.
Inte blunda, bara sluta se.
Sluta se alla förändringar man inte klarar av eller kan tro är verkliga.
Släppa sinnena, låta kroppen ta upp dem men inte analysera vad som händer.
Bara sortera, spara i rätt fack och gå vidare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)